När färgerna du klär dig i och färgerna du har i dig själv stämmer överens skapas en harmonisk helhet. Det både känns behagligt och ser behagligt ut. Du försöker inte se ut som någon annan, istället förstärker du det som är speciellt med dig. Du uppfattas som närvarande, autentisk och unik, både privat och professionellt.
Låter härligt, eller hur? Man kan nästan tro att det var personlig färganalys som Cyndi Lauper sjöng om:
”I see your true colors
And that’s why I love you
So don’t be afraid to let them show
Your true colors
True colors are beautiful”
Subjektivt timbre
Låten släpptes på 1980-talet och det var också då färganalys hade en storhetstid. Många känner till att det fanns redan då, men få vet att det finns en omfattande teoretisk grund som sträcker sig ett par hundra år bak i tiden.
En av de mest betydande figurerna inom färganalys är Johannes Itten – konstnär, författare och lärare på Bauhausskolan under den första hälften av 1900-talet. Itten var den första att koppla ihop färger med årstider, men också att koppla ihop konstnärligt uttryck med personlig färgsättning.
I boken ”Färg och Färgupplevelse” (Kunst det Farbe, 1961) beskriver han hur hans elever har en naturlig preferens för de färger som återspeglar deras egen färgsättning. Han benämner detta fenomen ”subjektivt timbre”. Subjektivt timbre är vår medfödda färgklang som vi också spontant dras till. I alla fall i teorin…
Kulturell uppfostran
… för idag ser livet väldigt annorlunda ut. Vi lever i en bildintensiv värld med ett ständigt flöde av idéer kring hur vi ska se ut. Mode och trender, influencers, kändisar, reklam, stilar och identiteter, sociala och traditionella medier – allt påverkar våra estetiska ideal och vår självuppfattning. Det är lätt att tappa bort sig själv i sökandet efter att förverkliga en bild som kommer utifrån.
Även om vi inte är medvetna om det får vi dagligen en kulturell uppfostran i hur vi ska se på kläder, stil och inte minst färg. Färgharmoni är annorlunda eftersom det existerar oberoende av detta. Det är nödvändigtvis inte vad modet föreskriver eller vad du ser på röda mattan eller på en influencer i en telefon nära dig.
Kulturell uppfostran kan vara stark. Ibland är ambitionen att skapa en viss look eller identitet ett starkare motiv än naturlig färgharmoni. Ibland kanske vi befinner oss i ett sammanhang där vi tycker att vissa färger förväntas, till exempel hög valörkontrast och neutraler i ett styrelserum eller ljusa och klara färger på en sommarsemester. Allt detta är naturligtvis också relevanta perspektiv på färg, och många gånger dessutom genomförbart inom ramen för den personliga färgharmonin.
Gilla det som finns där
Som förälder har jag ofta råkat på idén om att vi ska berätta för våra barn att de kan bli vad som helst, såväl från andra föräldrar, i böcker men också i filmer och tv-serier riktade till barnen själva. En tung börda att lägga på ett litet barn. För de flesta tar det år att komma fram till vem man verkligen är. Att sträva efter en dröm om att bli pilot, chef, artist eller advokat kan försätta oss i ett liv av kamp om det egentligen inte reflekterar våra innersta behov eller om vi faktiskt inte har förutsättningarna för det. Och misslyckas man måste slutsatsen bli att det är ens eget fel, eftersom man lärt sig att man kan bli vad som helst. Vi skulle istället kunna uppmana våra barn att lära känna sig själva och se vart det tar dem.
Detsamma gäller vårt utseende. Istället för att se vad som finns där plockar vi ofta bilder utifrån som vi strävar mot, utan att fundera över om det verkligen är kongruent med de förutsättningar vi har. Att förverkliga sitt ideal blir därför en ansträngning. Ibland uppfattar vi rentav de förutsättningar vi har som problem att jobba mot. Den som har rakt hår vill ha lockigt och tvärtom. Den som har en mjuk färgsättning söker sig till klara färger och tvärtom.
En (med rätta) bortglömd låt som ibland dyker upp i mitt huvud är Monica Zetterlunds ”Svart-vit calypso”:
”Och de sitter där mest hela dan
För att göra rakt hår lockigt som fan
Människor springer hit och dit
Och jag, jag undrar vart
För han som är svart, han önskar bli vit
Och en vit käring önskar bli svart”
Ett autentiskt uttryck
I färganalysen gör vi tvärtom. Vi lägger vi inte till något som inte redan finns där. Och vi drar heller inte ifrån något. Det är när vi förstår vilka vi är och lär oss att dansa i takt som vi hittar ett autentiskt uttryck.
Ditt budskap blir tydligt – ”det här är jag!”. Du utstrålar självkännedom, här finns inget att dölja. Det är inte bara skönt för oss själva, utan också för alla runt omkring. Kommunikationen är glasklar och det är lätt att tro på dig, för du tror ju på dig själv!
Det här är användbart för den som har ett arbete där trovärdighet, karisma och pondus är viktigt. Du kanske möter människor i förhandlings- eller säljsituationer, föreläser, utbildar eller står på scen i andra sammanhang eller syns i media.
Men det är förstås också värdefullt för den personliga utvecklingen och självbilden. Många känner en lättnad över att upptäcka att det inte är något fel på sitt utseende, tvärtom. Och för en del blir subjektivt timbre en viktig pusselbit för att faktiskt förstå vem man är, långt bortom det perfekta läppstiftet.
Boka din färganalys
Nyfiken på färganalys? The Colour Insight färgstudio i Stockholm erbjuder avancerad färganalys enligt det australiensiska systemet True Colour International. Klicka här för att boka.
Fin reflektion. Inte dömande utan bara full med acceptans och konstaterande.